Lassin Annti i Moskojärvi
Om Anders Larsson i Moskojärvi, mer känd som Lassin Antti finns det mycket berättelser.
Enligt husförhörslängden kom han ifrån Purnuvaara, där han föddes 1863 som yngst av fem syskon. Han gifte sig 1895 med Britta Kajsa Hendriksdotter född 1871. Britta Kajsa kom från Moskojärvi.
Paret fick 5 barn , varav det äldsta Karl Oskar dog endast ett år gammalt. De andra barnen var Johan-Henrik, Hjalmar, Hilma-Maria samt Anders-August.
Hilma-Maria blev sjuk och levde på sjukhem hela sitt liv, men de tre bröderna bodde ihop i föräldrahemmet och förblev ungkarlar hela sitt liv.
Här följer berättelser om deras fader, Lassin Antti och hans äventyrligheter.
Skröna om Lassin Antti av Tore Aspebo.
Lassin Antti som var affärsman gjorde resor runt byar och samhällen fick höra om människans flygförsök. Lassin Annti var känd för sin uppfinningsrikedom och fantasi. När han kom hem ifrån en av hans många affärsresor hade han en klar bild av hur han skulle få människan att flyga som en fågel. Han samlade en försvarlig mängd näver och vidjor och började tillverka vingar. Till startbanan hade han utsett ladugårdstaket.
Det hade hunnit bli höst innan han var färdig med sin ving-konstruktion, gödselstacken i ladugårdsgaveln hade vuxit rejält och låg och jäste av kornas svampdiet och spyflugorna svärmade runt dynghögen.
Så en varm höstdag då luften dallrade av värmen hade Lassin Annti vingarna klara och den första provflygningen kunde starta. – Tänk att fri såsom fågeln ta sig en tur runt Moskojärvi!
Lassin Annti klev upp på ladugårdstaket, tog på sig nävervingarna och gjorde några prövande vingslag som en örnunge innan den lämnar sitt bo.
Med fårskinnsmössan nerdragen över öronen tog han sats längs ladugårdstaket, bredde ut vingarna och tog språnget ut från tak –nocken, men tyvärr bar inte vingarna.
Dessa vek sig och han gjorde en störtdykning huvudstupa i dynghögen så att endast benen syntes.
Han räddades från en säker kvävningsdöd av en närstående åskådare.
Lassin Anntis akrobatiknummer av Tore Aspebo.
Lassin Annti hade på marknaden i Gällivare sett en vig man som satte sina båda ben bakom nacken. En kall vinterdag skulle Lassin Antti med häst och höskrinda hämta hem hö från en ströäng långt från hemmet. När han satt där längst fram på höskrindan kom han att tänka på akrobaten på marknaden.
Lassin Annti hade lång väg att färdas, och medans han satt där ensam på kuskbocken fick han för sig att göra likadant som akrobaten. Efter en viss möda fick han även det andra benet bakom nacken också, och där han satt han! Hur han än försökte och jobba så var det omöjligt att komma loss ifrån saxgreppet.
Under tiden hade hästen, som var gammal och van vid vägen gått i sakta mak till ströängen, vänt och lunkat hem i sin egen takt. Sent på eftermiddagen kom hästen hem med tom skrinda men med Lassin Antti stelfrusen på kuskbocken hjälplös i ett saxgrepp.
Gårdsfolket kunde bära in han i pörtet, tina upp honom och sedan befria honom från greppet. Även denna gång klarade han livhanken.
Om Lassin Antti av M F Tallskog.
Lassin Antti hade fiske till yrke och han var känd över nästan hela socknen. Sommar och höst fiskade han. När det blev snö på hösten, körde han fisken till Gällivare och Malmberget där han sålde den eller gjorde bytesaffärer.
En gång hade han bra lass tillbaka hem också, en trehundra liters gryta. Han hade den på den främre ändan av släden, där han själv satt. Hur det nu var så hade han kommit ett stycke på vägen ifrån Gällivare. Då blev det dåligt väder, och han hade lagt sig i grytan och somnat.
Hästen fortsatte bara hemåt fast vägen var dålig. Rätt som det var, hade släden gått av vägen, och grytan ramlat omkull. Den sovande Lassin Annti råkade hamna under grytan, och det var fara för hans liv.
Som tur var hade han bössan i samma gryta och den räddade hans liv. Pipan låg under kanten på grytan och därigenom fick han lite luft, så pass att han klarade sig.
Men han fick ligga i timmar tills det kom folk som hjälpte honom. Men det var inte slut med det äventyret. När han kom upp därifrån så hade hästen fortsatt hemåt en bra bit.
Det var ingenting annat än att ge sig efter och springa för fullt. Som tur var så hade släden gått av vägen och fastnat i ett träd och där hann Lassin Annti upp hästen.
En annan historia som hittats är om Lassi Anttis barndom och den är berättad av Gerda Vilèn och den heter filbunke.
Lassin Antti hade en snål mor. Hon gav inte tillräckligt med mat åt barnen utan de fick alltid gå hungriga. Hon gav aldrig fil till barnen. Men så en kväll tänkte Annti att han skulle passa på, när alla sov, att äta sig mätt för en gångs skull.
De hade hyllan ovanför fars och mors säng, och hyllan var så pass högt oppe att han inte nådde dit. Han stapplade flera träkubbar ovanpå varandraoch klev opp. Men just när han fick fast i filbunken så ramlade han ner ifrån stubbarna, och hela hyllan med filbunkarns kom ner på mor och far som blevo rädda.
Men när de skulle stiga opp så hade de fil i hela sängen. Antti försökte komma undan. Han sprang genast under fårskinnsfällen, men så märkte far och mor att de hade så mycket fil på sig. När det inte lyckades den gången så försökte han på ett annat sätt.
En kväll gjorde han hål i väggen från kammaren till den hylla, där filbunkarna stod, så tog han det rör som han gjort av riset och stoppade genom hålet och i filbunken. Det lyckades allt bättre för honom nu. Han fick suga flera gånger innan någon märkte det.
Men så märkte mor en dag att filbunkarna var tomma. Hon gissade att det var Antti som hittat på ett nytt sätt. Och så märkte de att det var hål i väggen och förstod att det var Annti som gjort det. Men han fick aga, så att han inte tordes stjäla fil mera.