Historik
I nuvarande Lappland samt i Finnmarken har nomadiserade lappar fört en hård kamp för födan och mot kylan ändå sedan stenåldern.
Vildrensfångst, som ofta skedde med hjälp av väldiga fångstgropssystem, samt jakt och fiske var huvudnäringen.
Benämningen lappar, av finskans lappalainen, kom in i svenska språket redan under medeltiden.
Enligt den uråldriga lapska tron var naturen den store arbetaren, som på olika sätt, genom magi, offer, riter och kulter kunde påverkas så att naturens krafter samarbetade för god jakt och fiskelycka.
Offersten, sk Seit i Lismajärv - foto Mats Berglund
Under 1500-1600-talen utökades antalet renar genom tämjning och avel så hushållen fick kött och hudar utan vildrensjakt. Renhjorden blev ett realkapital "eallo"det man lever av.
Vidare utvecklades fjällrenskötseln vilket medförde nomadism med långa flyttningar mellan sommar och vinterbeten.
Den förste regenten som gjorde ett försök att sprida odling och kolonisering till lappmarken var kung Karl IX. År 1606 lades området under kronans kontroll.
Karl IX meddelade också sina lappfogdar i Luleå och Piteå lappmark, att om någon ville där bliva boende så skulle de bli hjälpta med renar och även skattefrihet så länge de kunna komma sig före.
Kring 1670 hade de styrande funnit att lapplands rikedomar endast kunde utvinnas om lappmarken erhöll fast befolkning. Fast bosättning skulle dessutom trygga försvaret mot främmande makter, och underlätta missionen bland lapparna ur deras förkristna shamanistiska religion.
Denna insikt resulterade i en förordning av år 1673, och blev ytterligare bekräftad i det s.k. "Lappmarksplakatet" 1695. I lappmarksplakatet bestämdes att alla som ville flytta till lappmarken och där uppta boställen på platser som de funno lämpliga skulle åtnjuta 15-30 års skattefrihet och dessutom ständigt befrias från knektutskrivning.
Dessa förmåner och privilegier kom att lägga grunden till bebyggelsen inom Gällivare och Jokkmokks blivande socknar. Män från avlägsna bygder började genomströva dessa vidsträckta områden för att söka sig lämpliga boställen och därefter anhålla vid tinget, att få grunda nybygget, med hänvisning till Kungl.Majt. nådiga lappmarksplakat. Skyldigheterna var att uppföra boningshus, upptaga åker och rödja ängar, samt undvika öfverflödigt svedjande.
1749 utfärdades ett nytt reglemente "Lappmarksreglementet". Enligt detta reglemente uppdrager Kongl.Majestät till Landshövdingen på orten det nådiga förtroendet, att han icke allenast öfver detta Reglementes efterlefvande håller noga hand, utan igenom vederbörande Crono Betjente så föranstaltar, att ödemarkerna i Lappland på allt möjligt sätt måga varda uppbrukade och med folk bebodda.
Enligt detta reglemente skulle var och en, som ville anlägga ett nybygge inom lappmarken, därom göra framställning hos Konungens Befallningshavande, som förordnade en skrivkunnig länsman eller kronofogden att jämte två nämndemän verkställa syn och beskriva den odlingsmark, som sökanden ville intaga.
Konungens Befattningshavande ägde därefter att upplåta det sökta området förutsatt att den sökande inom två år påbörjade nybygget, försummades detta kunde nybyggesrätten överlämnas åt annan person.
Nybyggarens skyldighet blev nu utom vanlig odlingsskyldighet, att före de 15 eller 30 frihetsårens utgång ha uppfört inredd stuga med kammare, kornlada, stolpbod, fähus med foderbod och stall.
Efter frihetsårens utgång blev hemmanet efter häradsrättens prövning skattelagt.
Dessa regler och förordningar gällde sedan i stort sett fram till avvittringen då avvittringsstadgan, och därefter laga skiftets regler tillkom.
Det första beslutet om fast boende inom Gällivare blivande socken, är från tinget i Jukkasjärvi den 30 januari 1658. Där meddelades att lapparna Jöns Nilsson och Joen Eriksson "Wedh Måska Vuoma och Sauto Jerfwi" får bo på respektive platser, därest de fullgöra sina skyldigheter mot kronan och Kungl.Majt.
Beslutet togs således innan lappmarksplakatet trädde i kraft, om det blev någon bosättning för Jöns Nilsson i Moskojärvi och i så fall hur länge, kan ej fastställas enär lapparna ej blev upptagna som nybyggare vid den aktuella tiden utan Moskojärvi blev en lapsk bosättning ett lappskatteland.
Den stora tillströmningen av registrerade nybyggare skedde efter lappmarksplakatets ikraftträdande.
Under 1600-talet uppfördes nybyggen på följande ställen inom Gällivare blivande Socken.
Nybygget Soutojärvi är det äldsta, hit kom Olof Mickelsson Törnqvist omkring år 1665, den Törnqvistska släkten hade tidigare bott på hemmanet Lautakoski i Tärendeö.
Järämä eller Satter: Grels Matson finne bördig från Pyhäjoki i mellersta Österbotten grundade nybygget mellan 1678-1683. Grels hade minst 3 söner: Johan, Jakob Och Anders Grelsson.
Nattavara: Mickel Ryss grundade nybygget i kraft av lappmarksplakatet kring mitten an 1670-talet.Ryssmickel var finne och hade minst en son Israel Mickelson.
Mårdsel: nybyggarna kallades Mörsellfinnarna, bygget grundades kring 1670 av Hans Hansson.
Neitisuando: grundades eventuellt omkring 1680 av Clement Olofsson.
Keinosuando: (Nilivaara) Den 24 januari 1694 begär Hindrik Eriksson, lapp från Lådwik (Lovvika) tillstånd av häradsrätten att i kraft av lappmarksplakatet få uppta bosättning i Keine-Suvanto.
Hindrik Eriksson har minst 3 söner: Carl, Hindrik och Mickel. Ur dessa tre söner kommer vi att kunna följa Moskojärvis bosättare, genom olika generationer ändå fram till dagens.
Ulatti: Bosättaren är finne heter Michel Grelsson och nybygget är från 1680.
Michel har minst 5 barn: sönerna Lars, Jöns, Per, och Michel Michelson samt dottern Kerstin Ullathsdåtter.
Moskojärvi: Carl Hindersson, son till Keinosuandonybyggaren Hindrik Eriksson blir nybyggare i Moskojärvi omkring 1713.
Keinosundonybyggaren Hindrich Erikssons tredje son Mickel Hindersson köper lappskattelandet Keppovuoma (Auvakko) år 1739 för 73 daler kopparmynt, av lappen Per Jönsson som antas vara förste Moskibyggaren Jöns Nilssons son.
Skröven: (Röitiö) Per Michelson Uhlat, Ulattinybyggaren Grelsons tredje son blir nybyggare kring år 1700.
De flesta av kolonisatörerna är finnar eller lappar. De olika nybyggena uppehöll kontakten grannar emellan trots att flera mil oländig terräng skilde byggena åt.
Vi lämnar nu övriga nybyggen och följer nu de människor och öden som givit byn Moskojärvi dess historia ...